Skrivuppmaning 352

Han skrattade så att han vek sig.
"Hur kan du tycka att det här är roligt?" fräste hon.
"Hur kan du INTE tycka att det här är roligt?"

Skrivuppmaning 337

Att ha en vän på departementet för flygande bilar skulle visa sig mer värdefullt än hon hade kunnat ana.

Skrivuppmaning 327

"Du slår mig aldrig i pannkaksstekning, det är min specialgren."
Ögonen glittrade roat.
"Min också."

Skrivuppmaning 305

Han kallade dig pluggis, loser och nörd hela högstadiet. 15 år senare blir du, nu advokat, uppsökt av hans fru som förklarar att hon blivit bedragen och vill ge honom en smärtsam skilsmässa.

Skrivuppmaning 293

Det hade inte funnits andra i grottan på gott och väl 20 år. Men hon kunde svära på att hon inte ställt upp den där dörren själv. Var det avlägsna steg hon hörde?

Skrivuppmaning 291

Han tog mig åt sidan och erkände "Du hade rätt."
"Så du har äntligen insett det nu?"
Han sänkte blicken.
"Alla såg det utom jag. Och du var den enda som sa något."

Skrivuppmaning 264

Det blinkande blå ljuset fyllde mig med tillförsikt. Kanske var det inte försent trots allt.

Skrivuppmaning 212

"Tusen tack! Att du kom hit med vapnet i tid räddade mitt liv! Vad jag inte förstår är hur du fick tag på det, jag trodde jag hade låst både bilen och vapenfacket."
"Ehm, appropå bilen..."

Skrivuppmaning 203

Att sälja mer öl genom att flirta med gästerna var alldeles för lätt. Den här veckan tävlade de om vem som sålde mest genom att rimma på allt gästerna sa.

Skrivuppmaning 190

Jag var väl medveten om att det var få förunnat att komma med på efterfest för ett så känt band efter deras releas. Men trots alla kändisar på plats var det bara en person jag ville prata med.

Skrivuppmaning 151

Doften av regn som slog emot henne var oemotståndling. Hon slöt ögonen och slog ut med armarna. Det hade inte regnat på fyra år.

Skrivuppmaning 150

Den plötsliga störtskuren fick dem att söka skydd i samma portgång. Deras lika häftiga andhämtning och våta hår fick dem att skratta tillsammans.

Skrivuppmaning 130

"Nu åker vi hem."
"Menar du... hem hem?"
Hon nickade. Han kände ögonen tåras. Äntligen.

Skrivuppmaning 122

Han skrattade hysteriskt och hoppade upp och ner i passagerarsätet.
"Du räddade mig! Det var grymt! Du var fantastiskt!"
"Jo, visst... Men nu är vi på flykt och jag behöver koncentrera mig på att köra. Så om du bara kunde lugna ner dig en smula..."

Skrivuppmaning 119

"Jag skulle inte rekomendera att röra vid dem utan handskar, men du vet förståss bäst."
Han log självsäkert. Sekunden senare ryckte han åt sig handen.
"Aj! Satan!"

Skrivuppmaning 97

Stumt böjde hon sig ner och rörde vid de gröna bladen som tappert sträckte sig upp genom den spruckna gråa ytan. Äntligen! De hade lyckats.

Skrivuppmaning 93

Hon låg i solen med den ludna magen i vädret och viftade förnöjt upp löv med svansen, såg dem singla ner genom soldiset och fnittrade. Han sänkte vapnet. Det kunde inte vara samma monster som ödelagt byn.

Skrivuppmanin 89

"Jag känner mig aldrig så fri som när jag flyger. Högt uppe bland molnen och på väg vart jag vill!"
"Lustigt. Jag känner mig aldrig så fångad som på ett trångt flygplan."

Skrivuppmaning 73

"Kommer du inte ihåg? Inte rymdskeppet eller monstrena eller någonting?"
"Nej..."
Han såg så bestört ut att jag inte kunde hålla mig för skratt.
"Skojar bara! Du deckade och jag bar hem dig, det är allt."

Skrivuppmaning 71

"Kom nu, dags att få hem dig."
"Jag är rr redanhemma. Dina ögon är mina stjärnor är allt jagbehöver..."
"Åh herre djävlar... Var det nåt mer än sprit i den där, eller?"