Skrivuppmaning 91

"Du får vänta, där är kön."
"Den här klänningen koster mer än du tjänar på ett år. Tilltala inte mig på det sättet."
Han bugade ironiskt och vände sig bort.
"Vänta, jag tolererar inte att bli ignorerad!"

Writing prompt 91

“You have to wait, there is the line.”

“This dress cost more than you make in a year. Do not speak to me in that manner.”

He bowed ironically and turned away.

“Wait, I do not tolerate to be ignored!”

Skrivuppmaning 90

"Har du funderat på en annan strategi än dina knytnävar när något inte går dig till viljes?"
"Vad då? Vi kom ju in?"
"Det här är något vi får jobba på, märker jag."

Writing prompt 90

“Have you considered any other strategy than your fists when something doesn’t go your way?”

“What? We got in, right?”

“This is something we have to work on, I see.”

Skrivuppmanin 89

"Jag känner mig aldrig så fri som när jag flyger. Högt uppe bland molnen och på väg vart jag vill!"
"Lustigt. Jag känner mig aldrig så fångad som på ett trångt flygplan."

Writing prompt 89

“I never feel as free as when I fly. High up among the clouds and on my way wherever I want!”
“Funny. I never feel as trapped as in a cramped aircraft.”

Skrivuppmaning 88

"Om du tvunget ska dit följer Todd med, han är min bästa livvakt."
"Är han inte lite... gammal?"
"Och du är uppenbarligen fördomsfull, men du är ändå min bästa vetenskapsman."

Writing prompt 88

“If you must go there, Todd will go with you, he’s my best lifeguard.”

“Isn’t he a bit… old?”

“And you’re obviously prejudiced, but you are still my best scientist.”

Skrivuppmaning 87

Den lilla boden var inte stor nog att resa sig i. Hon satt hopkurad bland potatissäckar och jordiga hinkar. "Vänta här", hade han sagt. Men hur länge? Det måste ha gått flera timmar.

Writing prompt 87

The little shed was not tall enough for her to stand up. She sat curled up among potato sacks and dirty buckets. “Wait here”, he had said. But for how long? It must have been hours.

Skrivuppmaning 86

Hans vanligtvis så skarpa sinnen registrerade inget farligt. Ändå såg han folk börja springa, skrika eller slå vilt omkring sig med vettskrämda ansiktsuttryck.

Writing prompt 86

His usually so sharp senses didn’t register anything dangerous. Nevertheless, he saw people start running, screaming and hit aimlessly around them with terrified faces.

Writing prompt 85

“What is this?”

asked the customs official and held a small tape sealed plastic package I could not recall packing.

Skrivuppmaning 85

"Vad är det här?" frågade tulltjänstemannen och tog upp ett litet ihoptejpat plastpaket som jag inte hade något minne av att ha packat ner.

Writing prompt 84

He was breathing calmly, but other than that motionless, with eyes half open and not looking at anything.

“At least he’s not in pain.”
“How can you tell?”
“A mother knows her child.”

Skrivuppmaning 84

Han andades lugnt, men låg annars helt orörlig, med halvöppna ögon som inte fäste på något.
"Han har i alla fall inte ont."
"Hur vet du det?"
"En mor känner sitt barn."

Writing prompt 83

There are times when it is better to ask forgiveness than permission. And there are times when it is absolutely necessary to not ask permission.

Skrivuppmaning 83

Det finns tillfällen när det är bättre att be om ursäkt än om tillåtelse. Och så finns det tillfällen när det är absolut nödvändigt att inte be om tillåtelse.

Writing prompt 82

“I didn’t want to bother you…”

“Boys!” she shook her head, “if you had come right away so that I could have treated it before it got infected you wouldn’t have bothered me half as much.”

Skrivuppmaning 82

"Jag ville inte vara till besvär..."
"Pojkar!" hon skakade på huvudet, "om du hade kommit med en gång så att jag hade kunnat ta hand om det innan det blev infekterat hade du inte varit till hälften så mycket besvär."

Writing prompt 81

Sunglasses indoors must be the worst, most predictable disguise ever. But right now I didn’t have anything better.

Skrivuppmaning 81

Solglasögon innomhus måste vara den sämsta, mest förutsägbara förklädnaden som finns. Men just nu hade jag inget bättre.

Writing prompt 80

“I saw his car at the crime scene.”

“Are you sure you’re not just jealous?”

“Of course I’m jealous. But I’m not making things up because of that!”

Skrivuppmaning 80

"Jag såg hans bil på brottsplatsen."
"Är du säker på att du inte bara är svartsjuk?"
"Det är väl klart som fan att jag är svartsjuk. Men jag hittar inte på för det"

Writing prompt 79

We did not need any more animals in this house. I had had enough of walking dogs, emptying litterboxes and sweeping up feathers. I hade made up my mind. Until I saw the little pink nose peek out.

Skrivuppmaning 79

Vi behövde inga fler djur i det här huset. Det fick räcka med att rasta hundar, tömma kattlådor och sopa fjädrar. Jag hade bestämt mig. Tills jag såg den lilla rosa nosen sticka upp.

Skrivuppmaning 78

"Satan vad ont det gör! Jag tror jag dör!"
"Ja, ja, så farligt är det inte."
"Kom ihåg att jag älskar dig!"
"Okej... Nu gör du mig orolig."

Writing prompt 78

“It hurts like hell! I think I’m dying!”

“Yeah, yeah, it’s not that bad.”

“Remember that I love you!”

“Okey… Now you’re making my worried.”

Writing prompt 77

“We could always go back.”

He made a disapproving face.

“There are reasons I left earth, you know.”

Skrivuppmaning 77

"Vi kan alltid åka tillbaka."
Han gjorde en ogillande grimasch.
"Det finns skäl till att jag lämnade jorden, vet du."

Skrivuppmaning 76

Jag suckade åt de eviga protesterna:

"Jag har andningsmask, mamma."

"Men ändå. Är det inte bättre att du stannar inne?"

Writing prompt 76

I sighed at the neverending protests:
"I've got a breathing mask, mum."
"But still. Isn't it better that you stay indoors?"

Skrivuppmaning 75

"Tjena snygging! Vad gör en brud som du ute alldeles ensam? Hallå?"
Stegen kom snabbt ikapp mig. Jag vände mig om. När han såg mina huggtänder slutade han le. När jag log började han springa.

Writing prompt 75

“Hi there hottie! What are a chick like you doing out all alone? Hello?” The steps rapidly catched up with me. I turned around. When he saw my fangs, he stopped smiling. When I smiled he started to run.

Skrivuppmaning 74

"Du gjorde vad?"
"Jag eldade bara upp hans hus litegrann."
"..."
"Jag såg till att ingen var hemma."

Writing prompt 74

“You did what?”

“I only burned down his house a little.”

“…”

“I made sure no one was home.”

Writing prompt 73

“You don’t remember? Not the spaceship or the monsters or anything?”

“No…”

He looked so terrified I could not help to laugh.

“Just kidding! You passed out and I carried you home, that’s all.”

Skrivuppmaning 73

"Kommer du inte ihåg? Inte rymdskeppet eller monstrena eller någonting?"
"Nej..."
Han såg så bestört ut att jag inte kunde hålla mig för skratt.
"Skojar bara! Du deckade och jag bar hem dig, det är allt."

Skrivuppmaning 72

Ingen har sett kungakronan på 400 år, men legenden säger att bara den rättmätiga konungen kan ta den på sig utan att dö - och att han inte kan dö så länge han har den på sig.

Writing prompt 72

No one has seen the crown for 400 years, but the legend says only the rightful owner could put it on without dying – and that he could not die as long as he has it on.

Skrivuppmaning 71

"Kom nu, dags att få hem dig."
"Jag är rr redanhemma. Dina ögon är mina stjärnor är allt jagbehöver..."
"Åh herre djävlar... Var det nåt mer än sprit i den där, eller?"

Writing prompt 71

“Come on, time to get you home.”

“I’m mm alreadyhome. Your eyes are my stars are allIneed…”

“Oh my fucking god… Was it more than booze in that one?”

Skrivuppmaning 70

"Är det där en hund?"
"Japp! Absolut en hund!"
"Den såg så grön ut?"
"Öh... Grönsot, en ny sjukdom, från Danmark..."

Writing prompt 70

“Is that a dog?”

“Yup! Absolutely a dog!”
“It looked so green?”

“Eh… Greensot, a new disease, from Denmark…”

Skrivuppmaning 69

"Jag kan fan inte stanna på sjukhus, jag har ett jobba att sköta!"
"Ditt hjärta kan stanna."
"Det här djävla hjärtat! Stannar det så får det väl stanna!"
"Menar du verkligen vad du säger just nu?"

Writing prompt 69

“I can’t stay in fucking hospital, I have work to do!”

“Your heart may stop.”
“This fucking heart! If it stops it may stop!”

“Do you really mean what you are saying right now?”

Skrivuppmaning 68

"Du kom! Du kom! Du kom!"
Hon kastade sig tjutande om halsen på mig.
"Det är klart!" svarade jag glatt och dolde noggrannt hur mycket det hade kostat mig.

Writing prompt 68

“You came! You came! You came!”

Howling she threw herself around my neck.

“Of course” I said gladly, carefully hiding how much it had cost me.

Skrivuppmaning 67

Han tände ett ljus på sin frus grav varje söndag. Tills han blev satt på ett flygplan. Skälen att få stanna ansågs inte betydande nog.

Writing prompt 67

He lit a candle on his wife’s grave every Sunday. Until he was put on a plane. The reasons to stay was not considered important enough.