Skrivuppmaning 121

Han ryggade undan när hon kom in, höjde armarna framför ansiktet och följde vaksamt hennes varje steg med blicken.
"Så ja, jag ska inte göra dig illa. Det här är för ditt eget bästa."

Writing prompt 121

He drew away when she came in, rose his arms in front of his face, and followed closely her every move with his eyes.
"There, there, I won't hurt you. This is for your own good."

Skrivuppmaning 120

Hur mycket jag än ville titta bort så gick det inte. Jag kunde inte värja mig mot hennes blick. Hon skakade sorgset på huvudet.
"Jag litade på dig."

Writing prompt 120

Despite my wish to look away, I could not. I could not shield myself from her gaze. She sadly shook her head.
"I trusted you."

Skrivuppmaning 119

"Jag skulle inte rekomendera att röra vid dem utan handskar, men du vet förståss bäst."
Han log självsäkert. Sekunden senare ryckte han åt sig handen.
"Aj! Satan!"

Writing prompt 119

"I wouldn't recommend touching them without gloves on, but of course you know best."
He smiled confidently. The next second he jerked his hand back.
"Ouch! The devil!"

Skrivuppmaning 118

"Jag har inte tid. Allt stannar upp utan mig."
"Då får det stanna en kvart. Du behöver en bit mat och torra kläder. Vad vi verkligen inte har tid med är att du kollapsar."

Writing prompt 118

"I don't have time. Everything stops without me."
"Then it may stop for a quarter. You need a bit of food and some dry clothes. What we really don't have time for is you collapsing."

Skrivuppmaning 117

"Han är den sista du ska lita på!"
Hon skrattade.
"Vad är så roligt med det?"
"Han sa precis samma sak om dig."

Writing prompt 117

"He's the last one you should trust!"
She laughed.
"What's so fun about that?"
"He said exactly the same thing about you."

Skrivupmaning 116

"Du får ha en djävligt bra förklaring till varför du är här om jag inte ska ringa polisen."
Han himlade med ögonen. Jag tog upp mobilen och började räkna ner:
"5... 4... 3..."

Writing prompt 116

"You ought to have a hell of an explanation as to why you're here if I should not call the cops."
He rolled his eyes. I took out my phone and began counting down: "5... 4... 3..."

Skrivuppmaning 115

"Eh... Det är inte som det ser ut."
"Är inte fönstret krossat?"
"Jo, men..."
"Är inte din tröja full av blod och glassplitter?"

Writing prompt 115

"Uhm... It's not what it looks like."
"Is the window not shattered?"
"Yes, but..."
"Is your shirt not full of blood and glass splinters?"

Skrivuppmaning 114

"Pft, du slåss som en människa!"
"Säg det en gång till så ska jag visa hur en människa kan slåss!"

Writing prompt 114

"Pft, you fight like a human!"
"Say that again and I'll show you how a human can fight!"

Skrivuppmaning 113

Hon svalde med stor möda ner två stora vitamintabletter bara för att i nästa stund häva sig över vasken och få upp dem igen. Om den här djävla kroppen vägrade sammarbeta var den ändå inte värd några vitaminer.

Writing prompt 113

She swallowed with great effort two big vitamin pills only to bend over the sink at the next moment and have them come up again. If this bloody body refused to cooperate it did not deserve any vitamins anyway.

Skrivuppmaning 112

"Jag gillar din naivitet. Den kommer att få dig dödad en vacker dag."
"Må så vara. Aldrig att jag blir hård och kall som du, ditt monster!"
"Oj, jag ändrar mig. Din uppkäftighet kommer att få dig dödad långt tidigare."

Writing prompt 112

"I like your naivety. It will get you killed one day."
"May that be. I'll never be cold and hard as you, you monster!"
"Oh, I take that back. Your impudence will get you killed long before."

Skrivuppmaning 111

Det var gulligt när den främmande katten kom fram och gned sig mot dina ben på morgonen. Men nu ska kattskrället till varje pris med in på kontoret.
"Vad håller du på med?" muttrar du till katten.
"Följer bara instruktioner," hörs ett lika irriterat svar.

Writing prompt 111

It was cute when the cat brushed itself against your legs in the morning But now the stupid cat at all cost want to get into the office with you.
"What are you doing", you mutter to the cat.
"Just following orders", it answers, just as irritated.

Skrivuppmaning 110

"Det är inte nyttigt med varmvatten ur kranen, du vet, metaller och skit."
Hon såg misstroget på honom.
"Du oroar dig för det, men inte att vår frukost består av pulverkaffe och cigg?"

Writing prompt 110

"It's not healthy with hot water from the tap, you know, metals and shit."
She looked unbelievingly at him.
"You are worried about that but not that our breakfast consists of powder-coffee and cig?"

Skrivuppmaning 109

"Så ja, ta det lugnt."
"Så fan heller! Jag är precis hur arg jag vill!"

Writing prompt 109

"There, there, take it easy."
"Hell no! I'm precisely as mad as I want to!"

Skrivuppmaning 108

Det var först när han hade kommit halvvägs till stationen och fimpat morgonciggen i samma papperskorg som alltid, som han insåg att han inte sett en människa på hela vägen.

Writing prompt 108

It was only after he had got halfway to the station and thrown the morning-cig in the same bin as always, that he realized he had not seen a human along the entire way.

Skrivuppmaning 107

"Jag är lika osårbar för dina vapen som du är för en fluga."
"Jag vet!"
"Varför riktar du fortfarande den där mot mig då?"
"För att du ska backa undan!"

Writing prompt 107

"I'm as invulnerable to your weapons as you are to a fly."
"I know!"
"Why are you still pointing that ting at me, then?"
"For you to back off!"

Skrivuppmaning 106

"Alla inblandade får lämna ifrån sig sina vapen tills det här är utrett."
"Ja, det låter klokt. Vänta? Du menar väl inte..."
"Gör det inte värre än det är," vädjade hon när vakterna kastade en uppfordrande blick på pistolen som han bara tog ett hårdare grepp om.

Writing prompt 106

"Everyone involved will have to leave their weapons until this has been sorted out."
"Yes, that sounds wise. Wait? You don't mean..."
"Don't make this harder than it is", she pleaded as the guards looked demandingly on his pistol that he only took a firmer grasp of.

Skrivuppmaning 105

Han lät planlöst fingrarna vandra längs kanterna på dagboken. Den var allt han hade kvar av sin syster. Plötsligt gick det upp för honom. De millimeterdjupa jacken i pärmen bildade ett mönster. En kod.

Writing prompt 105

He let his finger wander aimlessly along the edge of the diary. It was al he had left of his sister. Suddenly it dawned on him. The millimeter deep indentations in the cover formed a pattern. A code.

Skrivuppmaning 104

Han hade sagt att han skulle ut och lämna några verktyg som han hade lånat av sin kusin John. Men det var inte Johns bil som stannade utanför. Och mannen som vevade ner rutan och fick en påse med grejer av hennes make hade hon aldrig sett förut.

Writing prompt 104

He had said he should go outside to leave some tools he had borrowed from his cousin John. But it was not John's car that stopped outside. And the man who let down the window and got a bag of stuff from her husband she had never seen before.

Skrivuppmaning 103

Han vågade inte glänta på garderobsdörren hur gärna han än ville veta vad som hände utanför. Om fel person såg honom var han död.

Writing prompt 103

He did not dare to open the wardrobe door despite how much he wanted to know what was going on outside. If the wrong person saw him, he was dead.

Skrivuppmaning 102

Hon gick med händerna djupt nedkörda i fickorna och huvan uppdragen. Solskenet, värmen och de kvittrande fåglarna verkade inte bekomma henne.

Writing prompt 102

She walked with her hands deep inside her pockets and her hood covering her head. The sunlight, warmth and the singing birds did not seem to bother her.

Skrivuppmaning 101

"Vad är det här?"
"Vad ser det ut som? En smörgås."
"Jag har inte tid, det brinner!"
"Det har brunnit i två dygn. Jag har inte sett dig äta sedan det började. Sätt dig."

Writing prompt 101

"What's this?"
"What does it look like? A sandwich."
"I don't have time, it's burning!"
"It's been burning for two days. I haven't seen you eat since it started. Sit down."

Skrivuppmaning 100

"Det här behöver sys. Du ska få en bedövningsspruta."
Han knep hårt ihop ögonen och kved stilla.
"På riktigt?! Du hade inga problem med att ställa dig i vägen för den där gigantiska hunden, men en spruta..."

Writing prompt 100

"This needs to get stitched. You'll get an anesthetic injection."
He pressed his eyes shut firmly and whimpered quietly.
"For real?! You had no problem putting yourself in front of that giant dog, but a needle..."

Skrivuppmaning 99

"Hon har blivit bortförd i ett rymdskepp av flygande råttor. Kom igen! Vi måste dit genast."
"Är du nykter?"
"Nästan... Det hör inte hit!"

Writing prompt 99

"She has been abducted in a spaceship by flying rats. Come on! We have to go at once."
"Are you sober?"
"Almost... That's irrelevant!"

Skrivuppmaning 98

Agda stannade i dörröppningen, suckade och vände, bara för att ett ögonblick senare komma tillbaka med en höjd yxa.

Writing prompt 98

Edith stopped in the doorway, sighed and turned, only to come back a moment later with a raised ax.

Skrivuppmaning 97

Stumt böjde hon sig ner och rörde vid de gröna bladen som tappert sträckte sig upp genom den spruckna gråa ytan. Äntligen! De hade lyckats.

Writing promt 97

Speechless she bent down and touched the green leaves that valiantly reached through the grey crackled surface. Finally! They had succeeded.