Skrivuppmaning 60

Hennes pojkar lekte så fint med min dotter. Och hon deltog själv i leken med mycket större entusiasm än jag själv lyckades uppbåda. Tjoade och skrattade och klättrade med dem upp i klätterställningen. Själv satt jag med en bok, men idag blev det inte många sidor lästa, jag tittade mest på henne.

Writing prompt 60

Her boys played so well with my daughter. And she herself participated in the play with much more enthusiasm than I could muster. Laughed and climbed with them in the climbing frame. I sat to the side with a book, but today not many pages got read, I mostly looked at her.

Skrivuppmaning 59

Jag får alltid ont i min gamla handledsskada när åskan är på väg. Idag är det strålande solsken men gör ondare än någonsinn. Jag hade nog kunnat avfärda kännslan av analkande fara om det inte varit för att djuren betedde sig så underligt.

Writing prompt 59

My old wrist-injury always start aching when thunder is approaching. Today the sun is shining bright, but it hurts more than ever. I would have dismissed the feeling of approaching danger if it wasn’t for the animals behaving so oddly.

Skrivuppmaning 58

"Mamma, varför vill den mannen dö?"
Hon pekade på en man i grå munkjacka ett par meter ifrån oss på tunnelbanestationen.
"Men vad säger du gumman?! Vad har du fått det ifrån? Tyst nu."
Jag såg mig generat omkring och hoppades att de som hört förstod hur treåringar kunde vara. Några ögonblick senare kastade han sig framför tåget.

Writing prompt 58

“Mum, why does that man want to die?”

She pointed at a man in a grey sweater not far from us at the metro-station.

“What are you saying, dear?! Where did you hear that? Now be quiet.”

Embarrassed, I looked around and hoped that those who heard understood how three-year-olds could be. A moment later he threw himself in front of the train.

Skrivuppmaning 57

"Det är ungefär så olagligt det kan bli."
"Jag trodde inte du brydde dig om lagen."
Han tittade på henne med en glimt i de förväntansfulla ögonen. Hon suckade och kände hur motståndet ofrivilligt ran av henne.

Writing prompt 57

“It is about as illegal as it can get.”

“I didn’t think you cared about the law.”

He looked at her whit a glint in his eager eyes. She sighed and felt how the resistance unwillingly melted away.

Skrivuppmanin 56

01:45 Fortfarande inget svar. Vart hade hon tagit vägen? Hon hade aldrig betett sig så här förr.

Writing prompt 56

01:45 Still no answer. Where had she gone? She had never behaved like this before.

Skrivuppmaning 55

"Vad är det? Tror du inte jag kan göra det?"
"Jo, det tror jag och det är precis det som skrämmer mig. Du är inte i närheten av att kunna hantera konsekvenserna av en sån sak."

Writing prompt 55

“What is it? Don’t you think I can do it?”

“That is exactly what I think you can, and that is what’s frightening me. You are nowhere near capable of managing the consequences of that.”

Skrivuppmaning 54

Jag höjde pistolen, skakade varnande på huvudet. Han gick långsamt mot mig, slog ut med armarna i en nonchalant gest.
"Visst, skjut mig du. Som om det skulle göra något bättre."

Writing prompt 54

I raised the gun and shook my head as warning. He slowly stepped towards me and spread his arms in a nonchalant gesture.

“Sure, you shoot me. As if it would make anything better.”

Skrivuppmaning 53

"Du kan hämta mig nu", sa hon allvarligt till sin make, där hon satt på knä framför hans grav.

Writing prompt 53

“You can come and get me now”, she said seriously to her husband, kneeling at his grave.

Skrivuppmaning 52

Han tittade snabbt upp när hon kom in och återgick sedan ordlöst till att rastlöst plaska runt med tepåsen i koppen och stoppa ner sockerbit efter sockerbit.

Writing prompt 52

He quickly looked up when she entered and without a word then returned to anxiously splashing the teabag around in his cup and putting in more and more sugar.

Skrivuppmaning 51

Pappas vidskeplighet hade gått helt över styr sedan mamma dog. När han hårdhänt ryckte undan mig från en trasig spegel tappade jag tålamodet. Tills jag hörde röster från den viska mitt namn.

Writing prompt 51

Dad's superstition had got the best of him since mom passed away. When he abruptly pulled me away from a broken mirror I lost my temper. Until I heard voices from it whispering my name.

Skrivuppmaning 50

Du börjar närma dig din 800:de födelsedag och har insett att dina krafter inte kommer att vara för evigt. Du har varken barn eller andra släktingar, men tanken på att allt du byggt upp ska gå förlorat smärtar dig. Hur ska du hitta en lämplig arvinge?

Writing prompt 50

You are approaching your 800’d birthday and has realised that your strength won’t last forever. You have neither children nor other relatives, but the thought of everything you have built shall be for nothing hurt. How will you find a proper inheritor?

Skrivuppmaning 49

Det var näst intill kolsvart, men det gjorde inget, han kände de här korridorerna som sin egen ficka. Plötsligt hörde han ett allt för välbekant klick och frös mitt i steget. Han kände den kalla metallpipan mot tinningen. Men det var inte den röst han hade förväntat sig som viskade: ”Fortsätt gå.”

Writing prompt 49

It was all but pitch black, but that did not bother him, he knew these corridors like his own pocket. Suddenly he heard an all too familiar klick and froze. He felt the cold metal pipe at his head. But it was not the voice he had anticipated who whispered: “Keep moving.”

Skrivuppmaning 48

Hur hon än försökte njuta av de exotiska dofterna och pitoreska husen på vägen ned mot stranden kände hon sig allt mer illa till mods. Plötsligt insåg hon varför. För första gången i hennes liv vände sig inte folk efter henne när hon gick förbi.

Writing prompt 48

The more she tried to enjoy the exotic aromas in the air and the picturesque houses along the way down to the beach the more uneasy she felt. Suddenly she realised why. For the first time in her life people were not turning heads when she passed.

Skrivuppmaning 47

”Inte ett spår efter dem, kapten.”
”Ett 30-meters skepp kan inte bara försvinna!”
”Jag är ledsen, kapten.”

Writing prompt 47

“Not a trace of them, captain.”

“A 30 meter chip can’t just vanish!”

“I’m sorry, captain.”

Skrivuppmaning 46

”Vad är det?”
”Uhm… det låter lite… komplicerat.”
”Det är inte det minsta komplicerat – det är magi!”

Writing prompt 46

“What is it?”

“Eh… that sounds a little… complicated.”

“It’s not complicated at al – it’s magic!”

Skrivuppmaning 45

Att hon inte hade någon ring behövde inte betyda något i dagens läge, men det fick mig ändå att börja drömma.

Writing prompt 45

That she had no ring on her finger didn’t have to mean a thing today, but it got me dreaming anyway.

Skrivuppmaning 44

Vi kom springande från varsitt håll, tryckte samtidigt på "öppna"-knappen till lokaltågsdörren, båda lika febrilt och båda lika förgäves.

Writing prompt 44

We came running from opposite directions, pushed the ”open”-button at the train door simultaneously, both as fiercely and both as futile.

Skrivuppmaning 43

Jag suckade: "Visst, rikta du den där pistolen mot mig om det får dig att känna dig bättre till mods."
Man var tvungen att le åt hans försök att inte låta vapnet skaka i händerna.

Writing prompt 43

I sighed:

“Sure, go ahead and point that pistol at me if it makes you feel any better.”

One had to smile at his attempt not to let the weapon shake in his hands.

Skrivuppmaning 42

//Får jag bjuda dig på en kaffe nån gång?//
//Ja, gärna! Men jag tror du har stavat fel till drink ;)//

Writing prompt 42

//May I buy you a coffee some time?//

//I'd love to! But I think you spelled drink wrong ;)//

Skrivuppmaning 41

"Namn, tack", sa den trötta tullroboten.
"John Varg."
"Nummer, tack."
"276803121488"
"Nej. Du finns inte på listan."
"Men jag passerar ju den här stationen varje dag!"
"Nej. Det finns inga resor registrerade."

Writing prompt 41

"Name, please", said the tired customs robot.

"John Wulf."

"Number, please."

"276803121488"

"No. You are not on the list."

"But I pass through this station every day!"

"No. There are no registered travels."

Skrivuppmaning 40

Du och din bror har tävlat om allt sedan ni var små och har i flera år drivit varsin framgångsrik detektivbyrå. Nu har någon anlitat er för att förfölja varandra.

Writing prompt 40

You and your brother has been competing at everything since you were little and for several years you have each run a successful detective agency. Now someone hired you to follow each other.

Writing prompt 39

"I hope they hount you while you rot in here. I hope you never forget any one of their faces."

He got up on noticeably unsteady legs, came forward to the bars, fiercely meeting my eyes.

"So everything is my fault? How convenient... You don't feel the tiniest bit guilty?"

Skrivuppmaning 39

"Jag hoppas att de hemsöker dig medan du ruttnar här. Jag hoppas att du inte glömmer ett enda av deras ansikten."
Han hävde sig upp på märkbart ostadiga ben, kom fram till gallret, mötte stint min blick.
"Så allt är mitt fel? Så passande... Du känner dig inte ens lite skyldig?"

Skrivuppmaning 38

På universitetets bibliotek fanns till synes oändliga rader av böcker från alla världens hörn om alla upptänkliga ämnen. Det fanns till och med en bok som ansågs så farlig att två vakter dag och natt såg till att ingen någonsinn öppnade den.

Writing prompt 38

At the university library, there were seemingly endless rows of books from all corners of the world about all imaginable subjects. There was even a book that was regarded so dangerous that two guards day and night made sure no one ever opened it.

Writing prompt 37

"You have a broken wrist, split lip and a blue eye."

"I fell."

"How stupid do you think I am?!"

Skrivuppmaning 37

"Du har en bruten hand, sprucken läpp och ett blått öga."
"Jag ramlade."
"Hur dum tror du att jag är?!"

Skrivuppmaning 36

"Jag vet att jag inte har något att kräva av dig, men det är bara du som kan rädda oss."
"Börja med att be om ursäkt på dina bara knän så ska jag fundera på det."

Writing prompt 36

"I know I have nothing to ask from you, but you're the only one who can save us."

"Start with apologizing on your bare knees and I'll think about it."